Hopplöst..

Ibland känns allt så hopplöst. Denna dag har varit HEMSK, med stora bokstäver. Sigge är inte sig själv och jag vet inte vad det är med honom. Han är inte lika glad och han verkar rädd och ängslig för saker. Det har gått så bra på sistonde med träningen bland människor och hundar. Men nu har vi gått flera tusen steg bakåt igen, han har sedan igår börjat skälla och buffa på ALLT, han morrar och han lever om. Igår morrade han på ett barn, dom gick över på våran sida för det verkade som att dom ville hälsa på mina hundar. Jag gör över på andra sidan vägen och Sigge börjar morra på dom. Känns inget vidare kul. Såfort någon stannar och ska prata med mig eller vill hälsa på hundarna blir det ett jäkla liv (så har det alltid varit) han skäller och gormar och har sig då. Blä! Nu på promenaden morrade han på ALLT, ljud, människor, han verkade ängslig och gick runt och kollade överallt. Han sökte efter något att skälla på kändes det som. Hoppas inte det är kastreringen som gjort honom såhär för dom kommer jag aldrig förlåta mig själv. Blir det inte bättre efter lydnadskursen så får vi anlita en privat instruktör. För såhär kan vi ju inte ha det.. Jaja, nu ska hundarna få mat. Sen går jag och gräver ner mig i soffan en stund.